En av Strand Kapitalförvaltnings mest kända symboler är en portfölj, patinerad, berest och fylld av erfarenhet. Få vet att den tillhör Strands f.d. ordförande sedan starten år 2004- 2024, Sten Westerberg. Sten har haft sin vackert slitna portfölj under större delen av sitt yrkesverksamma liv. Idag symboliserar den ett långsiktigt sparande i kombination med Strands modellportföljer. Men hur kommer det sig att både den och Sten Westerberg hamnade på Strand? Hör Sten berätta om portföljens karriär och livsresa.
Berätta om portföljen.
– Först, den är glad och stolt för att den fått en ny karriär i Strands regi. När jag var statssekreterare så gick jag varje dag hem med högar av papper för att läsa på kvällen. Men det blev ju inte gjort. Så då kom jag på att skaffar jag mig en tunn och smidig portfölj så tvingas jag redan på kontoret att sortera bort det som jag ändå inte kommer att läsa.
Var kommer den ifrån?
– Den är inköpt på Bahnhofstrasse i Zurich i 70-talets slut.
Vad har den mötts av för kommentarer?
– Den är bra på att öppna samtal. Folk frågar. Några vill känna på den, ungefär som den vore en hund. En gång när jag var på ett OECD-möte på 80-talet satt jag bredvid den dåvarande brittiske finansministern Geoffrey Howe. Han tittade på min portfölj och utbrast: It looks like ours! (Således som den portfölj som av tradition används när budgeten presenteras för Underhuset)
Vad betyder den för dig personligen?
– Den följer mig alltid. Jag jobbar nästan jämt, och portföljen är en trogen följeslagare. Den har reparerats men aldrig kommit på villovägar.
Inte varit sugen på att skaffa en ny?
– Nej, nej, det går inte. Den är en del av mig.
Så när blev den en del av dig?
– I och med att Strand adopterade den så blev det ju omöjligt att göra sig av med den.
Vad har den varit med om för livsresa?
– Den var med när jag var statssekreterare i den första borgerliga regeringen från 1976. Då fanns det riktigt hemliga papper i portföljen, som när vi skulle devalvera hösten 1981.
Vad hände?
– Det började gå dåligt för svensk industri. Då är det lätt att skrika efter devalvering. Själv var jag emot det, ville hellre ha strukturella förändringar. Så jag höll emot så gott det gick, men när centern hotade med att öppna industriminister Åslings krisakut igen, så gav även jag med mig.
Varför var du emot något som var bra för svensk konkurrenskraft?
– Problemet med att devalvera är att först jublar alla eftersom industrin får lättare att exportera, det strömmar in nya jobb och ekonomin ser allmänt bättre ut. I det läget finns det ingen politisk vilja att jobba med de mer grundläggande problemen i ekonomin – och därmed säkerställa att devalveringen lyckas på sikt.
Du var ju också med när räntan chockhöjdes till 500 procent?
– Ja, fast då som investment banker. Chocken utlöste ett väldigt krismedvetande på alla plan. Kronan fick flyta fritt, dvs sjunka, men den gången stöttade man med strukturella åtgärder; en självständig riksbank, ett fungerade pensionssystem och en budgetordning som gav finansdepartementet mer makt på fackdepartementens och riksdagens bekostnad. Det är väl vad en statssekreterare kan kalla sin våta dröm.
Fler spännande affärer för portföljen?
– Jag var rådgivare till Bonniers i dragkampen med Schibstedt om TV4. Då bar den här portföljen de avgörande ideérna om hur Bonniers ihop med Proventus skulle kunna ta över TV4.
Låter inte så knepigt. Den som betalar bäst, eller?
– Jo, TV4s bolagsordning var komplicerad, och hade egentligen till enda syfte att Bonniers inte skulle få köpa dem. Dessutom stöttade regeringen den utländska aktören – det är nog ganska unikt.
Men så blev det, Bonniers äger ju TV4 idag?
– De här gamla familjedynastierna är oerhört sega när de väl har bestämt sig för något. Näringslivet består av en massa direktörer och byråkrater, som kommer och går. Familjedynastier har siktet inställt på kommande generationer och har tid att vänta ut bra affärer.
Har portföljen fört dig in i några minnesvärda situationer?
– Ja, när portföljen och jag kom gående nedför Fifth Avenue för många år sedan så ser jag en kö utanför Trump Tower. Jag tränger mig naturligtvis fram och undrar vad som händer. Då ser jag Donald Trump signera sin nya bok. Jag ställde mig i kön – den var inte lång – och när jag kom fram så frågade jag honom om hans viktigaste råd för att göra bra fastighetsaffärer. Han svarade blixtsnabbt: Get a prenup! (Skaffa äktenskapsförord!).
Han kommenterade inte särskilt portföljen, men det var ändå ett minnesvärt ögonblick.
Vad har varit roligast i din karriär?
– Karriären har gått som en schackhäst genom rummet: två steg framåt och ett åt sidan, och jag har aldrig haft en tråkig dag på jobbet, men roligast har varit att starta egna företag.
Start ups? Den yttre bilden av dig är ju den perfekte ämbetsmannen?
– Ja, det var ju mitt jobb, i början. Jag började min karriär hos socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng. Jag var en av hans ”pojkar”.
Jag har svårt att se dig som socialdemokrat?
– Det har jag heller aldrig varit, men Sträng ville ha folk med lite olika bakgrund som kunde förse honom med fakta. Politiken skötte han själv.
Men sedan hamnade du i en borgerlig regering?
– Jo, men jag var dessemellan fyra år i Washington på Internationella Valutafonden. Det var under Watergate-åren, otroligt spännande.
Och så kom du som statssekreterare till Ingemar Mundebo på dåvarande budgetdepartementet?
– Ja, och det var jag i tre år. Men efter valet 1979 ringde Gösta Bohman från ekonomidepartementet och ville att jag skulle efterträda Lars Wohlin, som skulle bli riksbankschef. Jag blev otroligt förvånad. Gösta hade ett rykte om sig att äta folkpartister till frukost, och vi hade haft en del duster. Många var rädda för honom. Han var oerhört krävande, men en tydlig chef. Vi hade ett bra samarbete.
Ja, så blev du entreprenör.
– Ja, det roliga med att vara med – vi har varit flera partners – och starta bolag är att man själv är så att säga sista instans. Och sedan att ha en affärsidé och känna att den bär. Det är en fantastisk känsla, slår allting. Bygga och genomföra visionen. Sedan är det ju kul att tjäna pengar. Det vill jag inte förneka men det är inte den stora drivkraften.
Vilka bolag startade du?
– Det ena var Maizels, Westerberg & Co, en liten investmentbank med kontor i Stockholm och London. Det andra var fastighetsrådgivaren Leimdörfer, idag namnbytt till Brunswick Real Estate.
Är du kvar i dessa bolag?
– Maizels, Westerberg & Co sålde vi till Nordea 1999. I Brunswick är jag kvar som delägare och senior advisor. Idag kanske mer senior än advisor…
Alla gör vi misstag. Vilket var ditt största?
– När vi sålde Maizels, Westerberg & Co till Nordea så fick jag portmonnän i ordning, men det var inget kul att se sitt bolag där man lagt ner så mycket av sitt hjärta malas ner i en sådan jätteorganisation. Det var jobbigt.
Och bästa affären då?
– Vi sålde Leimdörfer till den isländska banken Glitnir till hisnande belopp. När jag såg vad de betalade förstod jag att det var illa ställt med isländska banker. När sedan islänningarna gick omkull några år senare, kunde vi köpa tillbaka Leimdörfer billigt. Då hade vi flyt, portföljen och jag.
Historien om Strand då?
– Tre killar lämnade Catella och ville starta eget, Frans Wehtje, Johan Thoren och Bobby Weijmar. De vände sig till Staffan Salén bl a för att få lite ekonomisk body. Både grundarna och Staffan ville ha en ordförande som var känd på den finansiella marknaden. Kul förfrågan, alltid spännande att vara med och starta något nytt. Men också för att de inblandade personerna hade hög integritet och var seriösa.
Hur har Strand utvecklats?
– Utomordentligt väl, faktiskt över förväntan. Strand levererar bra resultat både till kunder och ägare. Och det är ju själva affärsidén. Går det bra för kunderna så går det bra för Strand.
Vad ser du för likheter mellan din portfölj och Strand?
– Portföljen symboliserar den här stabila förvaltningen som är Strands kärnvärde. Inga korta affärer. Mer av genomtänkt analys i Warren Buffets anda. Företagen ska vara bra och – viktigt – aktien vettigt prissatt. En portfölj med mycket erfarenhet samlad.
Hur länge är du kvar på Strand?
– Jag är ju 78 år nu, så det är väl inte uteslutet att du får intervjua någon annan när vi har 20-årsjubileum 2024…
Hur ser du på Strands roll i det finansiella ekosystemet?
– Vi bidrar med en personlig kvalitetsrådgivning till kostnader som är rimliga och transparenta.
Så vad är hemligheten bakom framgången?
– Jag tycker det är transparensen. Fast jag måste medge att ibland är just det ett problem för oss när vi pitchar på olika kunder, förvaltningar och institutioner. Konkurrenterna har ofta som idé att dölja vad det faktiskt kostar för kunden.
Förlåt en naiv fråga, men vad gör du som ordförande, egentligen?
– En bra fråga. Funderat på den själv. Viktigaste uppgiften är att se till att skeppet seglar åt rätt håll, medan personalen på firman sköter det dagliga skotandet. Jag ska vara ett stöd när de efterfrågar det. Tillföra the grey hair factor. Om det är sant att man kan lära av sina misstag så finns en sjö av visdom att ösa ur vid mitt stadium i karriären.
Vilka utmaningar har ni haft?
– Vårt problem, som sagt, att vi är transparenta när andra inte är det. Men med tiden förstår allt fler att vår öppenhet är vår största tillgång tillsammans med vår förmåga till värdetillväxt.
Och framöver?
– Det kommer en hel flod av nya bestämmelser för att driva handel med värdepapper. Jag spår att flera mindre firmor kommer att kasta in handduken de närmaste åren eftersom de kommer tycka det är för jobbigt med all nya krav.
Men Strand är en liten firma? Kan det fungera i längden?
– Ja, det är ju något som vi har funderat över. Och jag tycker vi är väl rustade. De skärpta reglerna avser etik och transparens, och det har vi i vårt DNA. Andra bestämmelser avser rapporteringen till övervakande myndigheter och där har vi från dag ett byggt upp våra system med närmast pedantisk noggrannhet. En annan sak är att det ligger i sakens natur att ett litet företag är relativt personberoende. Men vi har växt en del sedan starten, och det kommer vi att fortsätta med, ett steg i taget.
Till sist, vad har portföljen för framtid efter dig?
– Jag har alltid sagt att den ska kremeras med mig, men det kanske kommer att mötas av protester från medarbetarna här på Strand. Den som lever får se.
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av.